Hejhejhej. Jag kommer aldrig att ta bort denna blogg men jag har påbörjat en ny.

Jag blir ständigt så besviken på mig själv. Hur har jag den senaste tiden kunnat vara så dum så att jag trodde att jag skulle kunna få tur. Mitt liv går ut på otur. Det är som att Gud har skapat mig med syftet ironi. Han sitter säkert där uppe på ett moln, käkar glass och garvar och gör mitt liv förjävligt.
Då lyckliga saker sker tas de snabbt tillbaka och gör mig besviken. Jag kan verkligen inte se vad meningen med mitt liv är. Då jag alltid har otur.

Tur jag får som aldrig består. Får mig att vilja släppa en tår.
 För hur dåligt jag då än mår. Fortsätter detta liv år efter år.
Jag gillar mitt hår och mina tår. Men avskyr mina tänder och lår.
Mina tårars ränder har nu täckt hela mina händer. Redan har det blivit december.

Vintern har tagit alla blommor och löv. Och också min inre glöd.

Under Gå Din Väg Veckan så hade jag glömt bort att göra en läxa. Så jag skulle då få improvisera. Jag var helt lost och frågade vad jag skulle säga. Då sa personen varför mig, vem är du?  (haha). Det var en fråga som skulle tas med en nypa salt. Och som inte var helt seriös, men det hade med ämnet att göra.


 Jag har inte kunnat sluta fråga mig själv Nå, vem är du? VEM ÄR JAG?
Jag har ingen aning, och måste jag veta? Är det brottom eller är det lungt? Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den stora frågan...

Hejdå leder alltid till ett hej för eller senare. Tyvärr så är det detsamma med Hej och Hejdå. Men nu vill jag inte vara deppig och dryg! För nu är jag glad!
 För jag kan säga BYE BYE till:

Gamla lakan som ungefär ser ut så här. Har drömt mycket jobbiga mardrömmar på den senaste tiden. Så när jag vaknar kan jag se avtrycken på lakanet. Alldeles kallsvettig har jag vaknat. Men nu kommer nya hopp och långa härliga nätter förmodligen.
 För nu säger jag HELLO till :

Nya fluffiga lakan.

Detta inlägg var nog det absolut fånigaste inlägget jag någonsin har gjort! Har inte ens tagit egna bilder, eller hittat snygga. Samt, skriver om något som är ganska så ointressant.

Ska jag publicera eller inte... Äh! Va faan. Ingen läser den här skit bloggen endå!
TTYN bitches / Talk To You Never, av PARIS HILTON ( my new bff) ÄR IRONISK!

hejdå!

Jag orkar inte ens en blomma! De ger mig bara ångest nu för tiden. Och ångesten får jag eftersom att jag failade på bilden. Jag missuppfattade uppgiften, såklart! Det är så typiskt mig och det är problemet jag har. Ibland blir jag för ispirerad så att jag mister den röda tråden.
 Uppgiften var ta ett porträtt, och jag förstod inte innebörden...

Detta var min insperationsbild:


Min bild:


Tanken var: När något dör så föds något nytt. Tyvärr så tog jag ingen bild på en gammal gubbe och sen på en bebis...Om eller snarare när den hänger ute i korridoren lär jag nog skämmas. Skämmas för att bara en idiot kunde ha missuppfattat världens SIMPLASTE uppgift!

Sitter på mitt rum och fryser. Det är verkligen kallt! Tittar på Project Runway och min favorit är verkligen Laura Bennett ( rödhårig och gravid) haha. Men Santino som var med andra säsongen är också en favorit. Så stilrena och grymma. När jag själv syr så blir jag aldrig nöjd! Mina verk uppnår aldrig perfektion.
 Nu ska jag nog städa upp på mitt rum.

Kram!